Om vi hade levt 1959 så hade vi naturligtvis haft varsin Anglomac, fnissat, åkt Austin Mini och tutat på stiliga töntiga män i förbifarten. Sen allteftersom tiden gick hade vi gradvis förvandlats till de där patiensläggande, fjärrskådande tanterna med visdom nog för ett dussintal filosofiska tegelstensromaner. Så hade det varit.
