8.10.10

Who said that catching men was supposed to be fun?


En debut som aldrig tar slut.
Och.
Ja Klara nu ska jag kontra på ditt förra inlägg, vilket jag inte gjorde i Cambridge 4, och säga att min kontring just var Cambridge 4.
Dualiteten som blir så tydlig i en sådan kollektion som problemet, och fenomenet Cambridge 4 som lösningen.
Det hemska med kolonialismen kan du och jag inte överbrygga, och det problematiska med våra känslor:"ska man ta över världen ska man ändå göra det med stil!" (För hur det än är, kolonialisterna var snygga! punkt.) kan inte heller suddas ut.
Botemedlet, kan det vara den typ av wallraffning Cambridge 4 gjorde?
Ät det bästa av kakan och ha det bästa av den kvar.
För hur det än är med kolonialismens baksida och den fascistiska engelska överklassen på 30-talet; Guy Burgess längtade hem i sin exil i Ryssland, och Anthony Blunt verkade väldigt hemma i Kungahuset som konstintendent.
Dualiteten kanske t o m ryms i det rödaste av kommunist hjärtan- så länge det bärs i tweed och dricker afternoon tea...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar